Ingela Aagards nyutkomna bok "Den största nyheten" lockar mig. "Den största nyheten är att Jesus finns", menar Aagard som efter livslångt sökande fått visshet. Hon säger: "En av dessa många kvällar när jag läste Bibeln flyttade Jesus in. Det enda Han, fullkomligt ljudlöst men mycket tydligt, sa var: ’Du behöver inte förstå’. Bara så." Ingela Aagard, tidigare reporter och nyhetsankare på Aktuellt, har funnit Gud och sin egen gudstro, precis som jag själv.

Jag hör också till dem som mött Gud. Han kom på besök i sovrummet. Det är känt att människor i svår kris kan få religiösa visioner/uppenbarelser. Det finns böcker och forskning om det. Har själv medverkat i ett sådant forskningsprojekt.

Det var på 1980-talet det hände mig.

Efter en stormig period hamnade jag åter i kaos och kände mig just då inte redo för det. Hela tillvaron rasade. En natt låg jag klarvaken, tankarna snurrade hysteriskt för att tänka ut olika alternativ för att tackla situationen. Mitt i denna belägenhet kom plötsligt Gud på besök i sovrummet – utan att jag skänkt Gud en tanke. Rummet vibrerade av ljus och värme, som ett magnetfält fast det i verkligheten varken var varmare eller ljusare. Känslan av dessa vibrationer, detta kraftfält där det liksom sprakade och knastrade, var så intensiv att jag vände mig om för att se om någon/något var där. Fast jag varken hörde eller såg något speciellt var det som om något (en röst i mitt inre?) sa: "Oroa dig inte. Vänta ett tag, så reder vi ut det här tillsammans."

Detta var oerhört fantastiskt. Budskapet som ljudlöst men ändå med sådan styrka och tydlighet trängde fram till mig ingav en stark visshet och trygghet. Upplevelsen var över på några sekunder medan värmen – och ron – dröjde sig kvar en stund. Det kändes som om min säng vilade i något. Inte direkt svävade men ändå var omsluten och uppburen som av en stor famn (Guds famn).

Förvånad, glatt överraskad och helt lugn tänkte jag upprymd: Javisst, ja. Så är det. Jag har ju Gud. Att jag inte tänkte på det. Gud har varit hos mig i mitt sovrum. Gud kom på besök.

I boken berättar Ingela Agardh om alla de möten och händelser både i yrkeslivet och privat som ledde fram till hennes gudstro, men också om alla de nya frågor och ställningstaganden som hon haft att brottas med som ny i tron. Klicka på boken för länk.

 

skogsfrun

27 mars 2008 05:46

Gud*...ett allomfattande ord, ett varande i ljus och värme, ett frågetecken...

http://www.barasaras.bloggagratis.se

 

Alle

27 mars 2008 19:09

Jag har också en djup tro...men det finns nog ingen i hela världen som har samma religon som jag...kram

http://www.alleswe.bloggagratis.se

 

Marianne

27 mars 2008 20:35

Flera olika religioner och många troende, men endast en gud. Inte lätt att finna vad som är det rätta. Tron på att det goda ska vinna över det onda, får bli ledstjärna för mig.

http://ekoxenskennel.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...