Idag hände det som inte får hända... HÖKEN slog till på fåglarnas voljär. Upprepade gånger! Hörde dunkar när jag skötte om fåglarna inne. Tyckte det var konstigt att ingen gick ner och åt. Alla var stilla... Var middagsvilan tidigarelagd? Fattade inte först, för det finns annat som kan dunka, men... när jag gick ut hörde jag det igen. Omisskännligt. Nej, nu j--lar!

En uppskakande syn mötte mig. Fem kanarier satt stilla mitt i buren, stela av skräck. En hängde krampaktigt på nätet. Sen såg jag tre som det gått illa för... de låg på marken utefter nätet. I bästa fall bara skrämda, hoppades jag. Hämtade lådor att lägga de chockade i (de ska ha ensamhet, mörker och värme), handduk att lägga över, håv att fånga med.

Första fågeln rörde sig, den andra också. De lades i var sitt fack. Lennart låg med blodig hjässa och bruten nacke! Två astrilder hade gömt sig under några stenar. Smart. Kollade alla gömställen för att inte missa nån, men det var allt. Puh. De som satt kvar och klarat sig var Greta Garbo, Panacotta (bilden), Gloria Estefan, Nacka, Sven Duva och Tom Trana - de två sistnämnda rätt luggslitna.

Trots att det var tidigt för kvällen inleddes operation övertalning för att förmå de skräckslagna vännerna att gå in till tryggheten. Inte lätt. Tänkte inte låta dem sitta kvar med en hungrig hök i faggorna.

Gladde mig samtidigt åt att höken omöjligt kan få belöning för attackerna - hur mycket han än försöker. Vi har dubbla nät, ha ha. Inte ens en skräckslagen fågel som hänger på nätet kan han nå. Dummingen borde fatta att inte  lönar sig.

Väl inkommen med sjuklingarna konstaterades att de såg rätt pigga ut. Vågade faktiskt släppa in dem till kompisarna. Allt såg okej ut vid kvällens sista koll, bortsett från att Nacka är blodig på näsan, ytterligare en har ännu mer blodig näsa och svullet öga. Nu blir det vila inomhus i några dagar så får vi se. Stackars, stackars...

Ingen rast och ingen ro... nu krävs nya lösningar för att hindra ett upprepande. Bannade hök.

 

skogsfrun

24 april 2007 12:32

Stackars Lennart, honom måste höken ha siktat in sig på. Tur att inte manfallet blev större ändå. Du måste kanske ha ett nät till, en bra bit ovanför de andra som hindrar direkt nedslag? Har inte höken märkt att det finns gott om sorkar i år? men- han vill väl ha omväxling i menyn, som vi;)

http://barasaras

 

margus

24 april 2007 13:34

Fula hämnder smids understundom i mitt sinne. T.ex spjut på spikmatta, då blir det garanterat bara ett försök per hök.

 

skogsfrun

24 april 2007 17:56

I min första kommentar som försvann, kanske höken tog den he he, hade jag ett förslag på fågelskrämma. Den ska likna dig så dina fåglar inte blir rädda, ha stor svart hatt och en vindsnurra i handen* Risk för att traktorbonden kör av vägen får tas.

http://barasaras

 

margus

24 april 2007 19:21

Ha, ha... fågelskrämma...Bra! Alla SERIÖSA förslag, som detta, mottages tacksamt. Fullt genomförbart, och bonden får gärna köra av vägen - bara inte in i voljären! Lägges till listan!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...